Tänka sig. Det blev av igen, ytterligare en grupp ute på Jälla utanför Uppsala. Fyra barn och fyra föräldrar genomförde en fantastisk resa tillsammans under våra fyra dagar. Resultatet blir ännu bättre än vad vi kan förvänta sig. Ett av barnen uttryckte det så här: ” det bästa jag varit med om och längtar tillbaka”. Det är ett bra betyg till programmet, ett betyg värt att notera.
Vi öppnar dörrar som varit stängda, får ett nytt språk och välter bort de stora stenar som har legat framför och hindrat oss från att säga det vi bär och burit på. Förbättrade relationer och vi ser hur dörrarna öppnas, hur barn och föräldrar börjar prata på riktigt med varandra, om det som är viktigt.
Nu förbereder vi majgruppen som vi kör här på Jälla den 19 – 22 maj med ytterligare en grupp.
I kärlekens tecken, en källa till omsorg och vetskapen att jag kan inte bota, kontrollera min förälder och att det inte är mitt fel. Det jag kan göra som barn är att lära mig allt om beroende, se till att omge mig med trygga människor och få ett nytt sätt att prata med min förälder. Och det är just det som händer under gruppens resa tillsammans.